"Jag ska bara gå ner i vikt först och SEN ska jag minsann visa alla". Jag tror att vi är ganska många som har tänkt så. Jag vet att jag har gjort det i alla fall. Igår skrev jag ett svar på en kommentar på ett blogginlägg om hur man ska leva NU och inte vänta tills man blir smal. Det har jag funderat på idag och tänkt på hur jag själv gjort i många år. Att jag verkligen gått och väntat på att livet ska börja. Det finns en låt som heter "waiting for my real life to begin" av Colin Hay (denna låt gjorde de en fantastisk version av i serien Scrubs). Den här låten har jag haft i min ipod i några år nu och tänkt att så är det ju. Att jag väntar på mitt riktiga liv. Och gud vad jag slösat tid på att vänta! Tid som jag inte får tillbaks bara för att jag blir smal.
En kompis till mig gjorde ganska nyligen en gastric bypass operation för att gå ner i vikt. Både hon och jag var helt inne på att vi skulle göra detta och jisses vilken skillnad det skulle bli i våra liv sen! Nu kom min verklighet emellan. Min bror dog och jag har mått röv rent ut sagt. Då får man inte opereras. Men min kompis fick sin operation. Jag pratade med henne när hon gått ner 18 kilo och en sak hon sa satte sig extra mycket i mitt huvud.
- Vet du Louise, jag har gått ner arton kilo men jag är fan inte lyckligare för det!
Det är nog så, lyckan sitter inte i kilona.
Givetvis skulle många saker bli enklare om man gick ner i vikt. Tro mig, jag propagerar inte för att vara överviktig och att den "tjocka, glada" kvinnan är något att sträva efter. Jag VILL gå ner i vikt jag också, men jag har insett att jag måste ju leva här och nu för att bli lycklig. Jag kan vara fin på mitt vis ändå. Jag FÅR klä mig som jag vill. Om jag vill ha tvärrandigt så tänker jag ha det. Om jag vill ha tajta kläder så tänker jag ha det. Vem har förbjudit mig att ha något annat? Ingen, men folk(läs, ofta andra kvinnor) har väldigt lätt för att komma med syliga kommentarer om man inte lever och ser ut som man "ska". Om man nu så gärna vill trycka ner andra med taskiga kommentarer, ja då mår man nog inte så bra själv. Trots att man är smal.
Så kära läsare, vänta inte på att era liv ska börja när ni blir smala, tjocka, får rakare näsa, blir av med finnar, rikare, får annat jobb eller vad det nu må vara man tror ska göra en lyckligare. Det får låta hur klyshigt det vill men det är en sanning för mig och jag har lärt mig det på ett jävligt tufft sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sååå bra skrivet!!! Den här texten gick rakt in i hjärtat, jag blir faktiskt tårögd när jag läser den. Jag har också slösat en jäkla massa tid på att vänta på mitt "riktiga" liv. Jag har alltid satt alldeles för stor press på mig själv... att jag måste vara som "alla andra"... att jag måste bli accepterad av alla... men efter alla år av lidande har jag insett att man ALDRIG kan bli accepterad av alla... det viktigaste är ju att man accepterar SIG SJÄLV! :-) Det är tufft... men jag mår sååå mycket bättre bara av att ha insett det.
SvaraRaderaKram / Marika
Tack snälla Marika. Och nej, att bli omtyckt av alla är nog jäkligt svårt om man inte är någon slags moder Theresa, fast inte ens hon var säkert gillad av alla. Huvudsaken är att man som du skriver, accepterar sig själv och den man är. Sen får man ju jobba med sig själv hela livet men man behöver ju inte göra det så jävla svårt för sig som säkert både du och jag gjort. Kram! /Louise
SvaraRaderaDe där lät precis som mig... Vi är nog många som "väntar på det riktiga livet" i onödan... Jag valde att flytta till en ny stad för 3 månader sen för att ge mig själv en spark i baken, att börja leva lite. Jag försöker mer och mer att leva NU. Det är svårt, men man ska nog lyckas...
SvaraRaderaTack för en underbar blogg Louise!
Kram
Tänk va underbart att en blogg kan bli ett uppvaknande för såväl bloggare som läsare! Och tji på alla de som tycker att alla modebloggar bara är ytliga, det är här du kan och gör skillnad!! kramar
SvaraRaderaBra skrivet Louise!! Lycka kommer inifrån! Man blir inte lyckligare om man så har alla pengar i världen. Det går inte att köpa sig lycka. Jag har läst om dem som har vunnit storvinsten och deras liv har inte förbättrats sådär avsevärt som de trodde, snarare tvärtom.. Sen mamma blev dålig har jag insett att det gäller att leva här och nu, även om det är svårt ibland.. Särskilt om man, som jag, är en orosmänniska.. Men jag försöker bättra mig på det området. :) Du har rätt i det där med att de som gärna vill komma med sarkasmer eller dylikt nog inte mår så bra själva. Skit i dem!! De som gör narr av andra gör det för att dölja sin egen kassa självkänsla. Jag har kommit dit, att jag tänker så att jag bryr mig inte om jag inte är omtyckt av alla. Jag är alltid mig själv och om det är någon som stör sig på det så är det deras problem. Så jag tror att jag har en rätt bra självkänsla. Sen kan man ju alltid bli en bättre människa. Det är ett livsprojekt det där, något man alltid får jobba med.
SvaraRaderaVi ses när du kommer hem!! :)
Kraaam Stina
Sitter här och gråter efter dina kloka ord. Du har så rätt. Så himla rätt. Mitt nyårslöfte 2011: Att börja acceptera mig själv. (Ett nyårslöfte som är ett viktigt och som borde vara ganska lätt...) Tack Louise!
SvaraRaderaNonne: Vad härligt att du kommit loss och försöker börja leva ditt liv NU. Jag flyttade själv till Stockholm för fem år sen. Det var jobbigt att bryta upp från det gamla invanda, men så så så nyttigt! Jag håller tummarna och tror på dig! Stor kram!
SvaraRaderaLinda: Tack min älskade vän. kram!
Stina:Vad skönt att du är stark trots allt det jobbiga! Kram och ses snart!
Anonym: Tack själv, jag blir så otroligt rörd av era kommentarer att jag blir tårögd själv. kram!